Porta Potti - bajsmaja på sjön...

Dagens ord: Porta Potti

Under kvällen begav sig undertecknad med hustru ned till båten för att kolla upp lite saker. Det finns nämligen mycket att kolla upp. Tankar och idéer flödar hela tiden och då måste saker kollas upp. Går de att genomföra? Ska man vara på sjön en lägre tid behövs det lösningar på vissa sanitära problem. Att pinka över relingen klarar de flesta av men att skita är värre, kort sagt. Om inte annat skulle det säkert ses som opassande av andra medtrafikanter ute på sjön om de tvingades bevittna ett sådant skådespel. Av den anledningen åkte vi till båten denna kväll för att finna en lösningen på predikamentet.

Min tanke var att "gömma" denna sanitära anordning antingen i förpiken eller akterhytten på ett smart sätt. Till min stora glädje upptäckte jag, efter visst mätande, att det går alldeles utmärkt att gömma denna Porta Potti i akterhytten. Genom att bygga om lite i ett stuvutrymmet längst bak kan man helt enkelt sänka ned hela anordningen och dölja den under en sittplats. När man sedan får akut behov av att "lägga en kabel" är det bara att krypa in i akterhytten, stänga dörrarna efter sig, lyfta på en lucka och sedan slå sig ned och utföra sitt ärende. Genialt, helt enkelt! Hur det därefter blir med eventuella odörer är en annan fråga. Själv har jag inte för avsikt att sova i detta utrymme så mig kvittar det lika. 

Se där ännu ett projekt att sätta händer och tänder uti. Detta får ses som projekt nummer två i ordningen. Först ljudisolera, sedan fixa muggen.

För övrigt slås jag fortfarande över den genuint härliga känslan av att vistas i en båt. Då vi var ner sent på kvällen passade jag på att testa all belysning. Både lanternor och belysning i för och akterhytt. Det mesta fungerade klanderfritt. Finemang, helt enkelt. 

Jag passade även på att lyfta ut den ljudanläggning som fanns i båten. Fem högtalare inklusive en gigantisk subwoofer som jag knappt orkade lyfta. Det enda ljud som kommer höras från denna båt i sommar är det stillsamma dunkandet från dieseln samt stönandet från akterhytten då Porta Pottin används.

Skepp O´hoj!

Decibel

Så var det dags att leka med en decibelmätare i båten. Resultatet en aning förvånande. Konstant ljudbild oavsett varvtal. Tvärt emot vad jag förväntade mig. Ljudstyrkan sjönk till och med en aning vid 2000 varv! Varför det? 

Vid lägre varvtal kunde man mer tydligt höra ”skrammel och oljud” från propelleraxel samt ”lös durk” som skramlade. Vid högre varvtal försvann mycket vibrationer och det kan vara förklaringen till att ”skrammel-ljud” upphörde.

Notering: 

- Det finns ingen som helst isolering mellan motor och övrigt utrymme i durken.

- Motorkåpan ligger löst på durken. Ingen låsning.

- Ljudisoleringsmaterialet i motorkåpan känns ”torrt” och ”gammalt” och är dessutom av fel sort.

- Det finns läckage runt motorkåpan då tätningslist mot durk saknas delvis.

- Dålig passform på motorkåpa mot durk. Finns springa på minst en cm.

- Det finns inget ljuddämpande material under motor mot skrov.

Övrigt:

- I bakre delen av sittbrunnen samt i akterhytten markant ”skrammel” från utgående propelleraxel 

- Saknas isolering mot skrov samt under durk.

- Dålig passform på många delar av durken samt avsaknad av ljuddämpare material på undersida samt tätningslist mot underlag.

Som jag ser det finns det enormt goda möjligheter att med relativt enkla medel reducera ”ljudet” på ett påtagligt sätt:

Arbetsgång:

- Ta loss, rengöra, skrapa, måla om alla delar till durken.

- Montera ljuddämpande material samt tätningslist.

- Montera skiljeväggar mellan olika utrymmen under durk och därmed förhindra ljudet från att ”studsa runt”.

- Ersätta ljuddämpande material i motorkåpa samt montera tätningslist mot durk.

- Anpassa delar i durken så bättre passform uppstår mot motorkåpa.

- Fästa motorkåpa med gångjärn(bak) samt låsning(fram) för att förhindra vibrationsljud.

Båt, fiske, barnsben..

Dagens ord: Gisten eka

Redan som barnsben introducerades jag i sjölivet och sportfiskets underbara värld. Min farfar ägde ett litet torp/sommarstuga vid Norrtäljetrakten och strax intill låg en vacker liten sjö. Det var tradition att jag överlämnades någon vecka varje sommar för att umgås med mina farföräldrar. Inte mig emot då jag som stadsbarn verkligen uppskattade att få komma ut i flora och fauna. Farfar, Einar, var innehavare av en ytterst gisten gammal eka som tjärades, målades, tätades och lades i år efter år. Varje tur med den ekan började alltid med tio minuters ösande. Om vattnet kommit in i båten underifrån eller uppifrån förtäljer inte historien. När ekan väl var öst och flöt flott bar det iväg ut på sjön med fasta rejäla årtag. Rodden ackompanjerades vanligtvis av farfars nynnande. Eller gnolande. Det var säkerligen gamla slagdängor från en svunnen tid som framfördes. 

Fisket i sig var inte speciellt anmärkningsvärt. Det började med att vi vittjade det nät som ofta låg ute under sommaren. En och annan matabborre och mindre gädda var den normala dagsfångsten. Därefter "roddes drag" längs vasskanter och över grynnor. Med viss regelbundenhet tystande gnolandet och farfar vevade in den ena fina abborren efter den andra som raskt skickades ned i en plåthink fylld med vatten.  Avlivning skedde nämligen först vid hemkomsten för att fisken skulle hålla sig färsk och fräsch så länge som möjligt.

Det var fascinerande för en liten palt som jag att ta del av allt detta. Speciellt att peta på fiskarna i hinken var ett äventyr. Farfar ogillade att jag höll på med fångsten med lät udda vara jämt. Jag höll mig lugn med denna sysselsättning och själv kunde han fokusera helt på sitt fiske. Det var inte helt utan risk jag lekte med dessa abborrar. Då och då lyckades jag sticka mig på någon av alla de vassa fenstrålar som finns i abborrens fenor. 

När det gäller sjösäkerhet fanns det mycket i övrigt att önska. Farfar var inte simkunnig men detta löstes snabbt och elegant. I brist på flytväst knöt farfar fast sig själv och undertecknad med ett rep vid relingen. Det kändes tryggt, tyckte jag då. "Nu kan du inte ramla i sjön, pojkvasker", sa farfar förnöjt. Trots mina ringa år var jag faktiskt simkunnig men tanken slog mig aldrig vad som skulle hända om båten sjönk! Som barn litade man på att vuxna hade och gjorde rätt. Inte mer med det.

För övrigt kan jag påpeka att detta var den tid då vi barn låg och solade oss på bilens hatthylla under färd...

Kvällssol vid bryggan...

Dagens ord: Akter

Under kvällen smet vi ned en kort stund till båten för att njuta av den överraskande sköna majkvällen. Passade på att inspektera och notera som vanligt. Finns saker som sitter fast och annat som behöver fästas bättre. Underbart, helt enkelt. För varje besök hittar jag nya fel och brister som måste åtgärdas. För en sann hobbysnickare är båten helt enkelt ett perfekt material för förlustelser med hammare, spik, pensel och linjal. Om jag inte förhastar mig kommer det finnas saker att göra de närmaste tre till fyra åren, minst!

Passade på att prata med en bryggranne. Spörsmålet gällde detta med underhållsladdning av batterier med hjälp av solceller. Har noterat att majoriteten av mina båtgrannar har solceller monterade på sina båtar. Mode eller nytta, var frågan. Det finns visserligen två batterier på skutan men det vore inte dumt med underhållsladdning. Speciellt om man vill ha tex en självlänsande länspump. Som vanligt är det en snårig labyrint att försöka lista ut vilken modell av solceller som är lämpligast för just våra behov. Ska jag gå efter vad min bryggranne sa så gäller "så mycket effekt som möjligt". 

Passade på att vrida om startnyckeln för att låta dieselrovan puttra på tomgång en stund. Satt bara och njöt av ljudet och de vibrationer som fortplantade sig genom skrovet. På låga varv är ljudet helt enkelt njutbart. Det ska bli oerhört spännande att ge sig på projektet "ljudisolering av motor" inom kort. Har upptäckt flera ställen redan nu där ljudet "läcker" genom springor och håligheter i durken. 

Det låter...

Dagens ord: Ljudvågor

..en hel del från en gammal dieselmotor. I detta fall av modell Perkins som levererar 50 modiga hästkrafter. Känslan av att köra lastbil är påtaglig. Det finns dock ett litet aber och det är ljudet. Eller ska vi säga "oljudet". Upplevelsen av ljud är verkligen subjektivt. För den ene kan ljudet vara rena rama balsamet för hörselgången medan andra anser att samma ljud mest är - oljud. För båtentusiaster är självklart ljudet från en dieselstånka något njutbart som hör båtlivet till. Själv är jag för tillfället lite ambivalent i saken. Vet inte riktigt vad jag tycker. 

För att råda bot kommer jag därför inleda ett projekt där jag under ordnade former ska försöka komma till insikt i hur mycket ljud som är acceptabelt innan det övergår till - oljud. 

Lite exempel på ljudstyrkor angett i decibel: 

20 - Lövsus 

60 - Normal samtalston

70 - Tvättmaskin, hårtork

80 - Dammsugare 

-------------------------------

85+ ger hörselskador

-------------------------------

90 - Trafikerad gata 

120 - Jetplan startar på ca 100 m avstånd 

-------------------------------

125+ smärtgränsen. Nu upplevs direkt obehag

-------------------------------

135 - Högsta uppmätta värde på rockkonsert

190 - Högsta nivån som ljud kan ha i luft

Utan att mäta den ljudnivå som just nu råder i vår båt(sittbrunnen) vid färd uppfattar jag ljudet som likvärdigt med ljudet från en dammsugare. Naturligtvis inte lika högfrekvent, men, lika påtagligt. Min subjektiva uppfattning är därmed att ljudnivån ligger runt 80 decibel. Detta förhållande råder under färd i 5 knop med kapellet uppe. Jag sitter då i omedelbar närhet av ljudkällan(motorn).

Min bror som satt längre ifrån samma ljudkälla upplevde inte alls ljudet som lika störande. Om detta sedan beror på att han är mer eller mindre döv är svårt att avgöra, Själv påstår han sig ha god hörsel. 

Naturligtvis ska det "få låta" om en inombordare. Just knattret från motorn är en stor del av charmen. Däremot vill jag inte att det ska upplevas "störande". Så, den stora frågan blir: - Hur mycket låter det, egentligen, och vad kan jag göra åt saken?

Förpiken..

Plats för umgänge..

Här finns möjlighet för tre vuxna att sträcka ut sig för en god natts sömn. Självklart döljer det sig massor av biutrymmen även i detta rum. Gott om plats att stuva ned både det ena och det andra. I mångt och mycket påminner det hela väldigt mycket om vår tid i husvagn. Liten yta men väl disponerad. 

Det första som slog mig när jag väl slog mig ned på en brits var avsaknaden av ett bord. Självklart måste det finnas ett bord i en förpik så man kan sitta och kalasera tillsammans. Se där en tanke som kommer bli till ett projekt. Hur löser man detta på ett för båtfolk acceptabelt sätt? Låt mig få återkomma i ärendet lite längre fram.

Förpik: Utrymmet längst fram i båten. Oftast användes denna benämning idag för det mest förliga sovutrymmet, men ursprungligen var det benämningen på det stuvutrymme som låg för om masten.

Inspektion av interiör..

Dagens ord: Akterruff 

Dagen bjöd på uruselt väder. Åtminstone ur vårt perspektiv. Som nybliven stolt båtägare förväntar man sig naturligtvis att vädrets makter ska stå oss bi. Men så blev det nu inte. Duggregn och en temperatur som knappt nådde upp till plustecknet. Detta hindrade dock inte mig att ta med den lagvigda för en grundligare inspektion av alla skrymslen och vrår som finns på en båt. Inte en lucka förblev oöppnad. Inte visste jag att det fanns så förbaskat mycket håligheter där man kan stoppa undan och gömma allehanda nyttoprylar. 

Målsättningen var att i god anda göra en åtgärdslista. Rationellt ska det vara, nämligen. "En sak i taget", som hustrun säger. En typisk kvinnlig kommentar vill jag påstå då alla vi män vet att detta är en orimlig begäran. Att "göra en sak i taget" begränsar mannens kreativitet och förmågor rent allmänt. Nej, tacka vet jag att sätta tänderna i minst fyra, fem, sex projekt samtidigt. Det är så vi män jobbar, nämligen. 

En intressant observation gjordes. Det kommer inte in mer vatten i båten. Snarare var det mindre(!) vatten mot för gårdagen. Kan vatten både rinna in och ut ur en båt? Någon form av cirkulation som trotsar fysikens lagar? Oavsett vilket så var det tacksamt att notera. En ny självlänsande länspump är dock uppsatt på inköpslistan.

En båt ska ta in vatten..

Dagens ord: klinkerbyggd 

..annars är det ingen riktig båt! Dessa visdomsord fick jag mig till livs för många herrans år sedan. En gammal förman på ASEA AB med förkärlek för träbåtar, gärna klinkbyggda, gav uttryck för detta. Han fnyste föraktfullt åt alla "plastbaljor" som annat löst folk flöt omkring i på sjön. 

Upprymd av denna visdom lät jag mig förledas att köpa en klinkbyggd träbåt i slutet av 70-talet. En båt som legat på land i många år men enligt ägaren "bara var att slänga i sjön". Upprymd och självsäker påbörjade jag raskt en form av renovering av båten innan sjösättning. Det skrapades, målades, fernissades, svors, och snickrades till sena kvällar. Till slut stod den där, båten, skinande blank och bara väntade på sjösättningen. 

För att göra en lång och plågsam historia kort kan jag sammanfatta min första sommar med klinkbyggd träbåt som - lärorik! Jag gjorde som den förra ägaren sa och "slängde båten i sjön", och den sjönk! Jag hinkade ur vattnet ur båten och den - sjönk! Jag hyrde motoriserade länspumpar, tömde båten, lappade och lagade, och den - sjönk! Jag tog, och fick, råd från massor av erfarna båtägare, gjorde som de sa, men båten den fortsatte att - sjunka! Till slut gav jag upp. Den fick hänga i sina förtöjningar vid bryggplatsen tills ett brev damp ned från Västerås Kommun. De hotade med "vite" om jag inte tillsåg att båten togs bort inför vintern. Jag meddelade kommunens båtansvarige att de fick lyfta upp båten och ställa den "var fan de ville" vilket också gjordes. Minns dock inte att jag någonsin fick någon räkning för denna bärgning. Det jag vet är att båten såldes till en arbetskollega , för en symbolisk summa, varefter båten raskt forslades till dennes stuga i Dalarna och där omvandlades  till brasved. Han blev nöjd. "Bra båt", sa han,"brinner som fan!". 

Lärde jag mig då något av detta? Tja, en träbåt ska ta in lite vatten, men, inte HELA SJÖN!

Mot nya grynnor!

Andra dagen...då förtöjningar säkrades...

Dagens ord: Båtfjäder

Dag två som båtägare med båt vid brygga. Vaknade 06:00 och var övertygad om att mina förtöjningar var undermåliga och båten på drift. Blev så oroad av tanken att jag klädde på mig och åkte ned till bryggan för att "kolla läget". Dessbättre var allt fina fisken. Båten bara låg där och gonade sig i morgonsolen.

Senare under eftermiddagen blev det ett nytt besök på bryggan då broder Mikael och undertecknad gjorde en fackmannamässig montering av allehanda fästen till förtöjning av båten. Jag kan nu med visst fog påstå att allt är som det ska vara. Det gäller att göra ett gott intryck på bryggans alla grannar. Gissar att de uppskattar att alla båtar ligger säkert förtöjda. 

För övrigt justerade jag inte det reverserade gasreglaget idag. Det får vänta lite. Finns annat som måste hanteras först. Bland annat ska det inhandlas en ny länspump. En elektrisk rackare som själv märker när båten tar in vatten. Fint ska det vara.

Brodern,som är en man av värld och flärd, vill naturligtvis att det skall monteras solceller för underhållsladdning på båten. Han menar på att då kan länspumpen pumpa på dygnet runt om så önskas. Jaha, tänker jag då, och undrar vad fan solceller är för något! Blir till att Googla natten lång..

Att angöra en brygga..

Dagens ord: Brygga

Ja, vad säger man? Historien har en förmåga att upprepa sig. Det blev en aning kaotiskt när jag skulle, för första gången, angöra vid bryggan. En 1,8 ton tung båt rör sig lite som den vill vid låga farter. Den tar vind och bryr sig inte så mycket om roder. Min bror Micke var ombord och försökte ge goda råd. Ett väldigt trixande, fram och tillbaka, för att hitta rätt mellan stolparna.

När jag väl hittade rätt, blev det fel. En liten spak, gasreglaget, fungerar "baklänges" nämligen. För man spaken framåt, så minskar man på gasen. Självklart blev det "kortslutning" precis i det avgörande ögonblicket och undertecknade gav "full gas" istället för tvärtom. Nu blev det inte så farligt som det låter då jag samtidigt hade lagt i "friläge". Men, den rökutveckling som blev från den stackars dieselmotorn vid fullvarv var inte att leka med!

Min stackars hustru som stod väntande på bryggan trodde säkert hennes sista stund var kommen. Min bror Mikael började gapskratta! Själv visste jag inte var jag var, för en kort sekund. Hamnade i ett komatiskt tillstånd, typ.

När dieselröken väl lagt sig var det bara att hålla god min och förtöja skeppet vid stolpar och brygga. Inte mer med det.

Under morgondagen kommer jag, med bistånd av min bror, justera denna lilla spak så att "framåt" blir "framåt", typ. Inte bakåt.

Tack för det..