När man tror man är klar är det mycket kvar..

Kaptenen fortsätter med sitt borrande..

Hå-hå-ja-ja! Livet som träbåtsägare är fyllt av komplexitet. När man tror målsnöret är inom räckhåll inser man att det är minst ett varv kvar att springa. Eller som min käre bror uttryckte det under gårdagen: - Idag tog vi ett steg framåt och två bakåt!

Anledningen till att han uttryckte sig som han gjorde berodde på att vi under gårdagen valde att sätta tänderna i det elektriska. Min morfar, som var en mycket klok man, sa alltid att det är inte mycket med det elektriska på ett spett. Vad han egentligen menade med detta vet jag inte man jag vet nu att detta inte stämmer in på en gammal träbåt. I en gammalt träbåt är det definitivt mycket med det elektriska. Speciellt om den första installationen gjordes på 70-talet och efterföljande ägare kompletterat med lite egen kabeldragning. 

Utrustade med mätverktyg(voltmeter) började vi det mangranna arbetet med att gå igenom all elinstallation på båten. Vilka kablar gick vart, och framför allt - varför? Vi fyllde en kasse med kablage som antingen inte gjorde någon som helst nytta eller som vi ersatte med nytt kablage. Därefter såg vi till att installera om och säkra upp allt på ett mer tillfredsställande sätt. 

Nya säkrings och kopplingsdosor  för marin miljö installerade.

Naturligtvis fick jag, återigen, riva halva båten för att komma åt alla kablar som löpte kors och tvärs på ett närmast planlöst sätt men - oj vad kul vi hade i alla fall...

Anledningen till detta rätt omfattande arbete är att jag nu börjar installera ny teknisk och elektrisk utrustning i båten. Då vill man gärna att det ska vara ordning och reda. Framför allt vill man undvika en elbrand. 

Oumbärliga verktyg i en gammal träbåt - håltagare

Marina högtalare - förstås!

Högtalare monterad och klar.

Marin radio

Radio monterad

Tillhörande USB och AUX-ingång till radio

Fäste och kablage till Plotter/Ekolod

Som alltid när man håller på och mekar i båten så tar allting ungefär dubbelt så lång tid mot för det man tänkt. Det är tydligen någon form av naturlag. En anledning till detta är faktumet att det alltid fattas något! En hylsa, en såg, ett stift, en säkring, eller i värsta fall en och en halv meter! Precis detta drabbades jag av under gårdagen. Det fattades en och en halv meter kabel för att givaren skulle kunna kopplas in till ekolodet! Det är så att man kan bli med eskimåbarn! Där står man som ett fån och inser att båten var längre än tänkt. Naturligtvis borde undertecknad redan från början mätt upp avståndet redan vid inköp av utrustningen och försäkrat mig om tillräcklig kabellängd!

Nåja! Det kommer alltid en ny dag. Tröstar mig med att jag numera har en båt där jag vet vad varenda kabel har för funktion. Tror inte många båtägare kan säga samma sak, faktiskt!

Skepp O´Hoj!