Premiärtur, mässing, fiskeprylar, men inga shorts..

Västeråsfjärden den 2/7 2015 21:00

Så var det då äntligen dags att ta ut vår Kajsa 2 på en premiärtur. Efter cirka fjorton dagars rätt intensivt renoveringsarbete i båten valde vi att våga oss ut på fjärden. Måste erkänna att det pirrade lite i kistan, men på ett förväntansfullt sätt. Hustrun fick fungera som gast, matros, hjälpreda. Inför avgången från bryggan gav jag hustrun några enkla men kraftfulla kommandon. Som kapten gäller att visa tydlighet i sitt ledarskap:

- Ta den här långa pinnen och se till att vi inte glider in i den stora segelbåten som kostar 1,5 miljoner, typ!

Om inte hustrun var aningen nervös innan så blev hon det definitivt nu. Nåväl, jag drog igång dieseln och lossade snabbt förtöjningar i för och akter. Därefter gav jag skutan en knuff via bryggan och sakta och majestätiskt gled Kajsa 2 iväg. Ivrig att få lägga lite kölvatten bakom sig ute på Västeråsfjärden.

Nu återstod bara att lotsa skutan ur hamn. Allt kändes bra fram till att vi skulle runda en pir och ta oss ut ur hamnområdet. Då uppstod plötsligt - kaos! In från sjön kom nämligen en strid ström av båtar. Rena trafikrusningen. Just där man lämnar hamnområdet är det en smal passage. En passage som plötsligt kändes som det berömda nålsögat. "Vilka "trafikregler" gäller här?" for genom min hjärna. Går träbåt före plastbåt? Är det störst som går först? Det var då jag gjorde det fel som man inte ska göra med en 8,5 meter lång träbåt. Jag drog ned på varvtalet och försökte mig på att "smyga" ut. Att dra ned på varvtalet på en lång träbåt med rak axel innebär att manövreringsförmågan reduceras till i princip noll. Trots att jag vildsint snurrade på ratten gled Kajsa 2 bestämt och majestätiskt närmast rakt fram. En alldeles egen kurs. Det slutade med att jag för en kort stund effektivt spärrade möjligheten för någon annan båt att ta sig in hamn. 

Nåväl, efter att jag genomlidit några minuters mental härdsmälta lyckades jag få ordning på ratt, roder, varvtal och kunde elegant(!) glida ut på Västeråsfjärden...

Västeråsfjärden den 2/7 2015 21:00

Västeråsfjärden den 2/7 2015 21:00

Väl ute på fjärden lät jag Kajsa 2 få cirka 1500 varv och hon tuffade lugnt på i sex komfortabla knop. Då, äntligen, kunde vi slappna av och verkligen njuta av båtägandet. Då, och först då, var hustrun talbar igen. Hon hade nämligen hamnat i någon form av trauma vid mitt klumpiga sätt att ta mig ur hamn.

- Visst är det härligt med båt, sa jag!

- Jo, sa hon! Men det vore ännu bättre om du kunde köra båten...

Alltid lika skönt med support. I den mån hennes yttrande var någon form av kritik så rann detta av mig som vatten på en renpolerad flaggstångsknopp. Som Kapten på skutan gör man alltid rätt, även när det blir fel, det är sedan gammalt!

Västeråsfjärden den 2/7 2015 21:00

Kajsa 2 visade sig snabbt vara precis så mysig och komfortabel på sjön som jag förväntat mig. Den bångstyrighet hon uppvisat i hamnen var nu som bortblåst. Istället uppträdde hon nu, med lite varv på motorn, som den värsta ballerina. Vi lät henne tuffa runt i cirka 30 minuter, rundade några öar, insöp doften från sjön, och väntade med spänning på hur varm motorn skulle bli. Trots allt hade jag ingen som helst aning om motorns kondition inför denna premiärtur. Den förre ägaren intygade att "motorn gick som en klocka". Men det vet vi alla att även klockor kan stanna. 

50 grader! Det var allt. Inte en grad mer. Efter trettio minuters jämn belastning, 1500 varv, stannade temperaturmätaren på ynka 50 grader. Vad säger man? Det kanske inte vore så dumt att kyla även bilen med sjövatten...

En glad och stolt Kapten på Skutan efter en perfekt angöring av bryggan!

Efter att vi varit ute i närmare två timmar var det då dags för nästa ångestfyllda uppgift. Nämligen att angöra bryggan. Mitt första försök när båten blev sjösatt lämnade mycket i övrigt att önska. Då tog det mig lång tid att manövrera in skutan till kaj. Efter den episoden var jag närmast ett vrak. Nu var det alltså dags igen. Hustrun, som åsett mitt första försök till att angöra brygga, var med sin fulla rätt aningen skeptisk. Dock hade jag nu en plan. Precis som "Sickan" i Jönssonligan. Planen var att "våga". Våga hålla fart och varvtal. Förutsättningarna var närmast optimala. Endast en svag pålandsvind som träffade rakt mot fören. När jag närmade mig båtplatsen ströp jag varvtalet till cirka 800 varv och började gira. Och se på fan! Kajsa 2 lydde sin kaptens kommando och svängde elegant upp och in mellan rätt stolpar. Ingen var mer förvånad än jag! Jag hann dessutom med att bromsa in skutan så att den knappt snuddade vid bryggfendern. Vi tittade på varandra, hustrun och jag, båda i lika grad lättade som lyckliga. Så ska en slipsten dras...

---------------- 

Bara mässing, ska det vara, överallt!

Vill bara berätta att nu ska allt gammalt bytas ut. Mässing ska det vara. Överallt. Det säger tydligen träbåtslagen...

I brist på shorts(XXL Erikslund) handlade jag lite fiskeprylar istället...

Under gårdagen, fredag, tog hustrun och undertecknad en tur till Erikslund och besökte XXL. Avsikten var att inhandla shorts. Inte fan hittade jag några shorts som föll mig i smaken. Trösthandlade istället fiskeprylar. Då jag under de senaste åren skänkt bort nästan all min spinnfiskeutrusting till medlemmar i familjen var det nämligen hög tid att bygga upp en ny egen. Blev överraskad över det stora sortiment som XXL har samt de humana priserna...

Skepp O´Hoj!